Jag vaknade upp idag med en skön känsla när jag gick på stan. Mina näsborrar kände havsdoft och tång, jag hörde kaffeförsäljare som lät som en arabisk John Wayn, fast inget hav eller krigsveteran med en kaffe i handen var där. Vad hade hänt? Varför just idag?
Efter ett tag förstod jag. Alla löpsedlar med en leende man med mustasch och grova ögonbryn tog mig tillbaka till Libanon. Jag har sett denna leende man förut, väldigt mycket mycket mycket förut. Från varje byggnad, billboard, bilfönster och tobaksaffär har han varmt tittat ner på mig på alla mina promenader i Beirut. Rafik Hariri Libanons forna premiär minister som sprängdes till döds för dryga sex år sedan. Denna filantrop som med Saudiska miljarder rustade upp Beirut. Men som det oftast händer när marknaden får fullkomlig brutal frihet gick det lite fel och historisk byggnad efter historisk byggnad får ge vika för parkeringshus och snabbköp. " Beirut is historic don't make it history" har jag skrikit när jag har demonstrerat med aktivist gruppen "Save Beirut Heritage". Nåja lite minnen och historia.
Undra vad Sveriges egen mustasch har att tillföra vårt land? Han är ju politisk ljusår från gamle Hariri. Jag måste säga att jag går igång på att ordet solidaritet nämns av en politiker för än gång skull och inte fega ord som tex empati.
Ok Håkan eller ska jag säga Hakan jag gillar din mustasch och dina ögonbryn och att du sa ordet solidaritet, mer än så vet jag inte. You better work!!!
