Gadgeten innehöll ett fel

söndag 31 maj 2009

Beirut, Bögar och Brudar del 1

Jag är i Beirut nu. Staden, legenden och de frisläpptas högborg. Trots alla krafter som försöker slita sönder detta microcosmos av misstänksam samlevnad, står Beirut kvar och åmar och kråmar likt en marskatt, och vet ni vad... det funkar. Detta är min ventil, likt parkbögarna i Damaskus har jag kommit hit för att släppa på trycket. Jag har Justin Timberlejkat mig i genom ”funky house” nätter på Milkbar och Acid. Artigt tagit bort händer ifrån skrevet på Wolfbar. Blivit avsugen i bilar på cornichen, det kan inte bli bättre.

Vid min ankomst så tog min polare med mig på Milkbar, en trendig helvit ala ”A Clock Work Orange” klubb. De trendiga Beirutbögarna i replayshorts och kortärmade energyskjortor, dansandes som en funky George Michael har detta ställe som kärna. Gayklubbarna här i Libanon kan man kalla inofficiellt officiella. Regnbågsflaggan står ständigt och lurar runt hörnet men man skyltar inte med en etikett som påvisar vad det är. Men när man tar del av denna kultur så är allt så självklart. Inget av den kodningen som jag tvingas ta del av i Damaskus finns här, utan inom forumet klubb är allt öppet.


Soulfull-housen bjöd in till dans och skjortorna åkte av och de muskulösadrottningarna gick upp på bardisken. Men när jag scannade av lokalen fick jag syn på dem, flatorna bjöd på hov på sin del av bardisken.De var inte många men med den långa tid utan kvinnlig färgring i det rosa klubblandet kändes det stort.

Jag blev inbjuden till en dansande dubbelmacka av Elvira och hennes killpolare Nasri. Elvira ståtlig i kort korta jeansshorts och discotopp, juckade frenetiskt tillsammans med kompisen. Hon vänder på mig och kör en riktig doggystyle till folks förtjusning.Den energin som bjöds på var så stark så intensiv. Jag gav efter och tänkte: Ge igen nu!!! Kom igen!!! Jucka på!! min syster, jag är villig att bli din strykpojke. Ge igen för den moraliska koden, för att jag är man, och ta korstågen ,när du ändå håller på, för att jag är svenne.

Vi svettades igenom natten tills solen höjdes över Medelhavet och sakta jag gick genom stan. Ya Bairoot habibi, folk tar sin morgon shisha på cornicen och de cyklande ka’k försäljarna plingar för att få sälja sitt bröd. Jag bestämmer mig för i denna stund att jag älskar Beirut, denna skitiga, skotthålsfyllda och förföriska pärla som inte har råd att inte kunna samexistera.

söndag 24 maj 2009

På bögfest med den absoluta makten

Jag blev äntligen inbjuden i helgen på DEN hemliga festen i Damaskus. Om jag hade varit Carrie i ”sex in the city” hade jag skrivit ” it was THE social event” Ska du kalla dig cool i Damaskus så är denna inbjudan ett bevis.


Det är KåtKhaled som bjuder in mig . Han skickar ett mess att jag ska infinna mig i Sha'lan kl23 för avfärd mot den hemliga destinationen. Jag traskar iväg till Sha´lan med tron om den vanliga synen en bil, en Khaled och lite Latifa ur högtalarna. Men när jag anländer möter mig en syn utan dess like. Varenda bög från Manjam ( det internetforum som alla bögar använder i regionen) står uppradade runt den parkering där man annars hänger, pimplar vin och hoppas på att det ska hända nåt. Men ikväll mina vänner behövs inget hopp. I kväll står det skrivet i stjärnorna att det kommer att hända nåt.

Folk står med ryggsäckar fyllda med disco ombyte och stämningen är hög, det visslas, skrattas och kindpussas.
Och nu känns det faktiskt som ett rejv. I alla fall på min tid i början på 90talet, där man fick en inbjudan att infinna sig vid ett visst område, för att slussas i väg till en fabrik någonstans i Jakobsberg. Men istället för visselpipor och flytvästar möts jag av paljett t-shirts och tighta arabjeans ( snowwashed med mycket detaljer applicerade på bakfickorna). Alla går till sina bilar och vi är redo för avfärd.

Likt en ”caravan of love” åker vi på en lång rad, ackompanierandes av den senaste house musiken från Beirut. Drottningarna gör arabskriket, det dansas, vulgäras och allt är så vackert det kan bli. Detta är en prideparad utan regnbågsflagga. Men vem behöver den här. Fanns den skulle den försvinna i denna glittriga palett av Damaskushomos.

Hur är detta möjligt, frågar ni nu? Hur kan en karavan på 30 bilar med disco musik och de mest färgfulla/högljudda folk sakta röra sig genom staden utan att mukhabaraten dvs den hemliga polisen inte får reda på det? Jo det ska jag be att få tala om. Mannen som har festen har ett efternamn som gör att vi är helt fredade från en stormning av mukhabaraten denna natt. Jag kan inte säga vilket, med respekt för det namn som medans jag är här, måste ha respekt för.

Karavanen tar oss utanför Damaskus till öknen och stenarna, men där mitt i kolsvartet och den sandiga evigheten uppenbaras ett ljus. Vi stannar, och när vi kliver ur bilen hör vi musik, som kommer från ljuskällan. Musiken leder oss mot den höga mur som omringar målet för våran resa. Vi knackar på porten och en man i muskel-tisha öppnar. Och vi blir accepterade att träda in i detta frisläppta paradis för endast 500 Lira. .

Väl inne möts vi av en vit sommarvilla med tillhörande trädgård, vajande palmer och swimmingpool . På marmorbalkongen står DJ´n och spelar, strobben strobbar och rökmaskinen rökar. Killar i trånga linnen är i full färd med att ordna den öppnabaren. Och snabbt fylls denna ranch på med Damaskus bögelit.


Som på alla bögfester, vare sig det är N.Y, Borås eller Berlin, infinner sig den där mellanstadiestämningen i början. Blickar flackas, det fingras på discofrisyren och kläderna får en sista touch. Och som vanligt vid dessa tillfällen får jag det där enorma behovet av att starta dansgolvet. Jag tar sikte på mitten och börjar dansa loss med de senaste MTV stegen, och efter ett tag fylls dansgolvet på. Händer sträcks i luften, höfter rullas och vi mimar hjälpligt till de engelska texterna. Allt är precis som det ska, allt är så tryggt, det spelar ingen roll var i världen du befinner dig en bögfest är alltid en bögfest.


Sen gör han entre eller rättare sagt hon. Drottningen av Damaskus vars namn får mukhabaraten att ta ledigt i kväll. I de vitaste av knickers och med en olivgrön singoalla top tar han/hon micken och hälsar alla välkomna. Vi blir informerade att vi ska dansa och njuta för ikväll är det fest och poolen står redo för de som vill visa mera kött. Hiten för kvällen ”Funky Arabs" fyller högtalarna och shakirakillarna slänger sig ned på golvet juckandes i luften. Med känslan av att vara utvald och med tacksamhet av att få vara fredad denna kväll, känner jag att jag måste kyssa drottningens hand. Så jag stormar fram i discodunk och doften av damaskusgin och tar mig in den cirkel av väninnor som omringar henne. Likt en riddare kysser jag den håriga handen och får en nådig blick tillbaka av kungligheten.


Festen fortsätter, topparna flyger av libaneswannabe bögarna. Vanligtvis är detta ett bögbeteende jag har svårt för, att i tid och otid exponera sina nypumpade discomuskler. Men det känns mer som en ”bränn bh´n” rörelse så jag sliter av mig tröjan och deltar i frigörelsen. Alla hånglar med alla, händer är överallt så jag bestämmer mig att ge Jane Austin ledigt ikväll. Jag har inte hånglat så här mycker sen jag var 17 år och nyutkommen bög i Paris. Jag slussades tillbaka till min tonår då detta skulle vara den perfekta festen. Håriga araber ,med bra kroppar som tar ut sin välförtjänta del från moralkontot.

Men som efter alla stunder av för mycket endorfin utsöndring infinner sig den där tomheten.Än en gång, jag är ingen moraltant men jag bara undrar hur dessa människor skulle agera i ett klimat som accepterade dem till fullo. Beteendet på festen kändes mer som ett skydd. Att inte tillåta sig älska och bli älskad. Med det överhängande hotet av att gifta sig, skulle en kärlek säkert bli förödande. Så låt oss knulla, knullet skyddar oss från den farliga kärleken. Sen gifter vi oss och slutar att knulla för ett tag, med att senare ta upp knullet efter att första barnet har fötts. Vi ingår i romanser på hahamem och hotellrummen med fru och barn väntades hemma. Där frun förhoppningsvis tar ut sin del av moralkontot och bjuder in sin älskarinna eller älskare.

( Knullet i sista passagen betyder mellan män, jag är väl medveten om att ett barn kräver ett sådant)

torsdag 21 maj 2009

Sparsmakat med inlägg

Jag vill bara förklara att jag är lite sparsmakad med inlägg denna vecka. Jag har tenta/helvetes vecka och allt ska in nu nu nu nu nu!!!!!!!!
Men snart ska ni få ångande, puttrande och frälsande rapporter bakom de stängda dörrarna.
Peace out

A of Arabia

Min moral är för traditionell för Damaskus

Den moraliskakod som människor i min omgivning har som ledsagare säger att: Mannen ska vara frånskild från kvinnan, ingen sex innan ni gifter er (heterosexuellt), och gud förbjude ha inte homosex då jävlar slickar helvetes eldar er ännu hårdare. 
Men bakom lykta dörrar är historien något helt annat. Jag har berättat om detta förut för ”Verkligheten” i P3, testa program 9 för jag orkar inte rabbla upp vad det handlar om just nu. Klicka på länken längre ner på sidan och sen går ni tillbaka till detta inlägg.



Är ni tillbaka?......I såfall ska jag berätta om min Jane Austin karaktär jag har byggt upp sedan jag kom hit. 
I detta land där sex är något tabubelagt förvandlas sex till det mest åtråvärda.För en man blir sex en trofé, han har gjort det, han har gjort det många gånger. han har gjort det med många på en gång osv. För kvinnor är det en mer delikat situation, eftersom hon är pärlan som måste skyddas. På det sättet blir hon mästarinnan i att enbart med ett snabbt ögonkast beskriva hur vägen genom hennes labyrint ska beträdas, och hur mittpunkten tar dig till samarkand. Fattar ni? Jag är så påverkad av arabisk poesi så jag utrycker mig lite luddigt.

Hur som haver, sex finns överallt i allas ögon, i souqen (arabiska för marknad), i parken, på ditt café. Det är sverige som är öknen i jämförelse med denna sexuella ångande regnskog. Mitt i detta puttrande sexuella paradis har min nya karaktär uppkommit. Jag kallar henne Jane Austin, eller ”händerna på täcket”, och min viktorianskamoral är påverkad av min dejt Khaled som jag har pratat om. 

Han var i Beirut i helgen. Vi hade ett seriöst samtal i hans bil efter bögrejvet, där han förklarade , ” jag är väldigt kåt, jag vill att du ska veta det, jag älskar dig , men jag är väldigt kåt”. Med denna beskrivning förstod jag att han skulle knulla runt i Beirut,som är det frisläpptas högborg i Mellanöstern. Det är lugnt, vi har inte lovat varandra något, jag kan väl också knulla runt. Vi skills åt, Khaled drar till Beirut och jag stannar kvar i Damaskus. Helgen passerar jag antar att vi har kul på varsitt håll jag var upptagen med min X-Box turné med ”happy ending” så allt är coolt.

 I början på denna vecka stöter vi ihop i souqen. Han går med två killar, jag går själv med alla mina böcker på ryggen på väg till en examen.Våra ögon möts och Khaled utbrister i ett hysteriskt ” wow där är min sexiga svenska snubbe”, med ett minspel som har blivit ertappat i kakburken. 
Han presenterar oss med orden. ” Det här är George min libanesiska pojkvän, det här är Iham min syriska pojkvän och det här är bloggaren min svenska pojkvän”. Jag blev så paff, så det ända jag kunde haspla ur mig va, ”oj så traditionellt ”, med ett litet skratt.

Med en gnagande känsla av att vara lämnad utanför fortsatte jag min färd genom théförsäljare, olivtvål och discohijaber till högsterbjudande.
 Saken var inte att han gick med andra snubbar. Tvärtom! Ska det knullas, bjud in mig då! Utan att jag kände mig som den gifta kvinnan till de män som jag träffar när jag går till hamamen, och som har sex med ynglingarna. Hur blev jag henne? Jag är ju väst, synden personifierad..... Eller är jag det? 
Denna stress att ha sex så fort det finns en chans, med energin av att det kan vara sista gången så passa på, ta chansen gör det nu!!!!....Den har gjort att jag har börjat fila på min Jane Austin karaktär. 

Det som är lustigt med mina funderingar är att min kompis som bor i Berlin har haft samma funderingar med mig. Där berlins gayvärld är väldigt ombytlig, och det kan vara svårt att lägga ut regler i en värld som hela tiden förändras när det gäller förhållandets vara och icke vara. Men här snackar vi om Berlin, snuskets högborg. Detta är Damaskus orientens pärla.......... men snusk är snusk även om det sker bakom lykta dörrar.

Med detta inlägg försöker jag inte påkalla någon gammal viktoriansk orientalistisk syn på den syndfulla Orienten. Det jag vill säga är att vi är alla lika bra skåpsupare, och innerst inne syskon. Oberoende vilken del av världen vi befinner oss.  

tisdag 19 maj 2009

Shiakids, Emo och Tentastress

Har så mycket att göra denna vecka. Alla inlämningar ska in , jag ska tycka, reflektera, gå in på djupet och översätta arabisklitteratur som mina akademiska arabpolare till och med tycker är svårt. Allt detta i 35 graders värme när man bara vill dricka Barada (Syriens egna Biere Blanche). 

Jag har även fått en liten stalker en liten 18åring som bor i området som ringer på om kvällarna för att få bejaka lite syndfullt leverne.Jag träffade honom en natt för några veckor sedan när jag desperat letade efter kontantkort att fylla på min telefon med. Han stod i ett hörn och jag dök på honom, med frågan om han visste var jag kunde fylla på min telefon. Till saken hör att jag hade ett bodycall på gång( ni kan höra om det på P3 länken finns på sidan, det sista avsnittet), så det var en fråga på liv och död att få telefonen att funka. Han hjälpte till att fylla på telefonen ,jag var tacksam, tillräckligt tacksam att ge mitt nr när han frågade efter det. 

Efter denna skamnatt med bootycall och shamesex började han ringa titt som tätt. En kväll ringde han när vi hade en liten middag. Med tacksamheten kvar i medvetandet bjöd jag in honom. In kommer ett litet emoknytte med spetsiga läderskor och DG tröja med ögonen på helspänn. 

Ölen och araken flödar, stämningen är på topp och han slår sig ner vid bordet. Hans ögon vandrar runt bland alla flaskor och tjejer i sommartoppar. Efter ett tag ville han visa lite hemliga bilder i hans telefon. Snusk tänkte jag och blodet rusade till i min festfyllda kropp. Men nej ...han hade Damaskus största kollektion av emo/djävuls/flickormedsvartavingar bilder. Med spänd röst förklarade han hur vackra och sensuella han tyckte de var. Han hade ett eget namn för denna typ av konst "Metallica bilder" ,hur gruppen kom in i bilden vet jag inte men jag nicka och hans hemlighet nedtecknades i mitt hjärta.  

Nu har vi ett emoband som håller oss samman, där det betyder att kl23 varje kväll ringer han på dörren och vill in i denna "emofristad" där man kan vara sig själv. Men just nu orkar jag inte botanisera mig i Damaskus hemliga emovärld. Det räcker med bögar, flator och allt där emellan. Om det finns ett emoförtryck orkar jag inte ge mig in i det just nu. Jag har häcken full med källkritik och Yussuf Idris ( en egyptisk författare) , men jag kanske tar mig an emofallet nästa vecka när alla tentor är över. Vem vet jag kanske kommer till sverige med en "My Chemical Romance" ryggsäck.

måndag 18 maj 2009

X-Box i Irakisk förort

Jag hamna på en X-Box fest med två Irakier i natt. Vi åkte ut till Jarmok den förort som kan kallas för Lilla Irak där de flesta som har flytt från inbördes kriget har bosatt sig i Damaskus. 

Killarna hade kollat in mig utanför Umaayad Moskén en kväll när jag väntade på en kompis. De frågade om jag gillade videospel och ville byta numer för att ge mig en inbjudan till en spelkväll. Så i natt var natten och min kos styrdes ut till förorten till en ungkarlslya utan moderliga städhänder. 
Vi spelade Dead or Alive och med tanke på att den ena killen var södra Iraks egna Bruce Lee, där han visade upp filmer hur han med sina bara händer hamrade sig igenom några tegelstenar, kände jag mig i underläge eftersom jag inte har spelat sen Donkey-Kong 1982. 

Med flirten i luften från en av killarna, som inte var Bruce Lee tyvärr, får jag reda på att han är gift sen 6 månader tillbaka. ” Im bisexual but i really love my wife and when shes gone i take the oppurtonity to have fun with guys.” Med vanan av att höra dessa historier, ryckte jag på axlarna och gladdes åt att två killar, den ena hetero/shia och den andra bi/sunni, kunde vara kompisar bo ihop och att det inte var några konstigheter. 

Vi kom in på gays och deras situation i Irak. Den ena påpekade att under Saddam var det mycket enklare. Iikt Syrien gav man minoriteter lite frihetsmorötter, och att den hemligapolisen på något satt innebar ett skydd. Men nu är allt kaos ,där sekt står mot sekt, etniskminoritet mot etniskminoritet, där alla dödar alla och att framförallt bögar får stå för det som är förfallet i samhället och många gånger betalar med sina liv.

Det fick mig och tänka på min polare, som för ett tag sen proklamera att han inte ville ha demokrati i Syrien, det nuvarande läget ser till att gays blir skyddade på något sätt. Hemliga polisen vet om allt som händer inne på hamamen, i parkeran och i villafesterna. Detta tollereras så länge man inte riktar alltför mycket ljus på sig. Med demokrati skulle religionen styra och det skulle innebära att allt skulle stängas ner. 

Jag kunde inte låta bli och undra om det skulle införas Demokrati i Syrien. Skulle de religiösa samfunden börja slå bakut och börja slakta bögar likt Irak?  



 

söndag 17 maj 2009

Brudsnack på Down Town

Jag är så jävla glad, så jävla tacksam att ha en väninna i detta könssegrigerade land.

 Träffa min Queer tjej idag, vi kan kalla henne Samira, hon hjälper mig med att översätta arabisklitteratur för en hemtenta jag har denna vecka. Våran mötesplats är cafét Down Town i Sha’lan (den fina delen i Damaskus) som ska vara en ”hub” för intelektuella. Vi hade svårt att hålla oss inom de ämne som var på agendan, utan prata om allt annat dvs sex, könsroller, bögar och flator. 

Vi är länken mellan de skillda värdar som man och kvinna är , likt spioner utbyter vi information om varandras högsäten. Samira berättar hur lycklig hon är att få träffa mig och ta del av den värld som är för henne vanligvis gömd, men framförallt att få prata om sex. Som även kan vara svårt bland tjejer. En felkomentar om hur man ser på sex kan få dig att bli utesluten och kallad hora. 
Men hon är ju min guldklimp, jag högaktar henne, jag får den mest dyrbara skattkarta genom henne. Som man och kvinna sluter vi ett förband som inte går ut på heder och moral, utan på lust och hängivelse utan att vi åtrår varandra. 

Vi kom in på heder och kvinnans kön som i princip är samma sak i detta samhälle. Där hon vägrar gå med på denna moraliska kod. Hon har sökt upp och läst árabisk feministisk litteratur som avtäcker myten om kvinnans renhet som tex mödomshinnan. 
” Efter jag läst den boken vägrar jag att sitta med benen ihop, jag sitter bredbent, jag går bredbent, min heder är mina handlingar inte mitt jävla kön”. 
När jag ser på Samira och det sköna tysta motstånd som hon visar tänker jag på mina bögpolare och på ”rejvet” i bergen. När polisen kom fanns det tysta motståndet i att vi fanns där och ville vara tillsammans och inte bakom en stängd dörr utan ute på gatan bland folk. 

Hur börjar acceptans för pluralism och det annorlunda? Jo genom att vi syns, vi behöver inte höras till en början, men syns och låter oss bli beskådade, och när vi blir beskådade sänker vi inte blicken.

Illegalt "bögrejv" i Damaskus

Jag dejtade en kille den min första vecka i Damaskus, nu känns det som evigheter, men vi säger två månder sen. Mitt i natten tog han med mig i hans bil upp på berget Qasion som funkar som hela Damaskus dramatiska backdrop. Hållandes handen åt vi glass och tittade ut över Damaskus ljusmatta där han förklarade geografiskt åt vilket håll alla grannar befann sig ( Irak, Libanon, Egypten ,Palestina, Jordanien). Sedan dess har vi gått om varandra, jag upptagen med att hitta den dolda gayvärlden, han med sina studier. 

Men den sista tiden har jag haft ett behov av att recykla mina upplevelser. Trött på intryck och nya ideér om vad som kan göras eller inte göras, behövde jag känna mig verklig och smälta lite. Det behovet tog mig tillbaka till Khaled mannen med det ständiga leéndet och de ekonomstudiertrötta ögonen. 

Han pluggar i en mindre stad norr om Damaskus så vi kan inte ses så ofta men denna vecka när helgen kommer hade han lovat mig lite social samvaro. Klockan 12 på natten får jag ett meddelande att infinna mig i Sha’lan vid Benetton butiken.
Sha’lan kan jämföras med stureplan i Stockholm där dyra kids går runt med sina I-Phones och original Ray-bans och där flirtandet är på hög kurs, gay som straight. 

Khaled svänger in med bilen med Latifa dundrandes ur högtalarna och det sitter två andra snubbar i bilen där den ena visar sig vara hans ex och den andra en kompis från Mauretanien. Vi ska inhandla alkohol och åka iväg på ett ”bög-häng” uppe i bergen. 
Oki coolt, tänkte jag, men med hans sängkammarblick när han sa det tänkte jag mer om det skulle vara en ”böghög”. Skit samma, en erfarenhet rikare är alltid en erfarenhet rikare, även om jag måste erkänna att just Khaled vill jag ha för mig själv. Men jag är ju inte den som är den. I alla fall alkohol inhandlades och med illfart slingrade vi upp mot bergen. Resan tog oss utanför centrala Damskus och till den nya delen som heter ” Dimashq Al- Jadid” där den klassiska arabiska arkitekturen har fått gett vika för italiensk 70-tal som homogent smyckade detta kulliga San Franciscoish område. 

Vi stannar vid ett bostadsområde, som liknade ett arabiskt Orange County uppe på en av kullarna, där deras parkering funkade som en bra ”häng” plats. En bil hade redan kommit och fem killar stod och sippade på sina Smirnof Ice -som vanligt var jag den enda svennen med bira-. Jag kände igen alla från Sha´lan. Detta var böghänget med det fina folket- såklart- har du egen bil som ickegift man måste du vara rik. Alkoholen åkte fram med vattenpiporna och mer och mer bilar slöt upp och hela paletten av Damaskusbögliv snubblade ut. Det var Drottningarna, Libaneswannabe gymbögarna, emokillarna, gympadojjs cubbarna och de där straight acting killarna som ändå avslutar natten med att dansa som Shakira. 

Med libanesisk pop pumpandes ur högtalarna, drinkar och vattenpipa, förändrades hänget mer till ett litet ”bögrejv”. Likt en högstadie fest i TantoLunden dracks, dansades och hånglades det, och med mina egna katastrofala högstadie minnen fick jag äntligen revanch; jag fick hångla med den snyggaste killen.
 Allt flöt på tills en polisbil svängde in och ut patrullerade det fem män som började spana in oss. Musiken tystades ner och identitetsdokument samlades in. Jag kan ju inte säga att jag var rädd jag har redan vana av syrisk polis men som vanligt hade jag inte mitt jävla pass så jag hoppades på att de tog visa, och det gjorde de kort som kort. 
”Visa inte att du pratar arabiska för polisen” sa en av mina polare. Så med svengelska förklarade jag att jag var turist.

 Polisen drog, ingen alkohol beslogstog och festen kunde fortsätta. Drottningarna catwalkade i strålkastarljuset, pipan gick runt och efter polisincidenten så insåg jag att jag sitter i ett bostadsområde i Syrien utomhus och dricker öl och hånglar, med en kille dessutom. 

Polisen kom tillbaka en andra gång och denna gång verkade de ha fått nog. En av drottningarna gick kaxigt fram till en av poliserna och tog honom i armen, de gick en liten bit. och kom tillbaka. Allt var glömt och förlåtet men vi skulle bara flytta festen. Utan någon sordin på stämningen fortsatte festen vid motorvägen som förbinder nya och gamla Damaskus.” Ibland tar de en person och tar med honom till stationen men mer för att statuera exempel, han blir oftast frisläppt samma natt” sa en av killarna när jag frågade hur polisen agerar vid ofentliga/privata sammankomster som denna. 

Med mera vetskap om hur diktaturer fungerar har jag förstått att med den stora friheten som makten tar, ger man lite morötter tillbaka som denna fest fick manifestera. Men att de tolererade en offentlig sådan med alkohol och bögdans gjorde mig överaskad. Men sen när jag tog en titt runt om kring mig förstod jag svaret. De flesta på denna fest kom från överklassen med föräldrar som har inflytande som självklart ger en kaxighet. Och med rykten om att det finns homosexuella bland de styrande familjerna gör att polisen inte kan göra nåt. Så länge det sköts snyggt och prydligt. 
” Polisen vet att detta är en gayfest men vad ska de göra, så länge vi inte har sex offentligt kan de inte göra något”, påpeka en av mina vänner. 

En sak har jag lärt mig i detta samhälle. Genom att göra tillslag och undersökande av identitetsdokument sprider man en känsla av att makten vet allt ser allt hör allt. Även när jag skriver detta undrar jag om det sitter någon i lokalen och iaktar mig och vet vad det är jag sysslar med. Men det finns värre saker att undersöka i detta land, som minoriteters brist på rättigheter, tortyr och godtyckliga arresteringar.......... Så vad kan ett litet bögrejv göra för skada.