På bögfest med den absoluta makten

Jag blev äntligen inbjuden i helgen på DEN hemliga festen i Damaskus. Om jag hade varit Carrie i ”sex in the city” hade jag skrivit ” it was THE social event” Ska du kalla dig cool i Damaskus så är denna inbjudan ett bevis.


Det är KåtKhaled som bjuder in mig . Han skickar ett mess att jag ska infinna mig i Sha'lan kl23 för avfärd mot den hemliga destinationen. Jag traskar iväg till Sha´lan med tron om den vanliga synen en bil, en Khaled och lite Latifa ur högtalarna. Men när jag anländer möter mig en syn utan dess like. Varenda bög från Manjam ( det internetforum som alla bögar använder i regionen) står uppradade runt den parkering där man annars hänger, pimplar vin och hoppas på att det ska hända nåt. Men ikväll mina vänner behövs inget hopp. I kväll står det skrivet i stjärnorna att det kommer att hända nåt.

Folk står med ryggsäckar fyllda med disco ombyte och stämningen är hög, det visslas, skrattas och kindpussas.
Och nu känns det faktiskt som ett rejv. I alla fall på min tid i början på 90talet, där man fick en inbjudan att infinna sig vid ett visst område, för att slussas i väg till en fabrik någonstans i Jakobsberg. Men istället för visselpipor och flytvästar möts jag av paljett t-shirts och tighta arabjeans ( snowwashed med mycket detaljer applicerade på bakfickorna). Alla går till sina bilar och vi är redo för avfärd.

Likt en ”caravan of love” åker vi på en lång rad, ackompanierandes av den senaste house musiken från Beirut. Drottningarna gör arabskriket, det dansas, vulgäras och allt är så vackert det kan bli. Detta är en prideparad utan regnbågsflagga. Men vem behöver den här. Fanns den skulle den försvinna i denna glittriga palett av Damaskushomos.

Hur är detta möjligt, frågar ni nu? Hur kan en karavan på 30 bilar med disco musik och de mest färgfulla/högljudda folk sakta röra sig genom staden utan att mukhabaraten dvs den hemliga polisen inte får reda på det? Jo det ska jag be att få tala om. Mannen som har festen har ett efternamn som gör att vi är helt fredade från en stormning av mukhabaraten denna natt. Jag kan inte säga vilket, med respekt för det namn som medans jag är här, måste ha respekt för.

Karavanen tar oss utanför Damaskus till öknen och stenarna, men där mitt i kolsvartet och den sandiga evigheten uppenbaras ett ljus. Vi stannar, och när vi kliver ur bilen hör vi musik, som kommer från ljuskällan. Musiken leder oss mot den höga mur som omringar målet för våran resa. Vi knackar på porten och en man i muskel-tisha öppnar. Och vi blir accepterade att träda in i detta frisläppta paradis för endast 500 Lira. .

Väl inne möts vi av en vit sommarvilla med tillhörande trädgård, vajande palmer och swimmingpool . På marmorbalkongen står DJ´n och spelar, strobben strobbar och rökmaskinen rökar. Killar i trånga linnen är i full färd med att ordna den öppnabaren. Och snabbt fylls denna ranch på med Damaskus bögelit.


Som på alla bögfester, vare sig det är N.Y, Borås eller Berlin, infinner sig den där mellanstadiestämningen i början. Blickar flackas, det fingras på discofrisyren och kläderna får en sista touch. Och som vanligt vid dessa tillfällen får jag det där enorma behovet av att starta dansgolvet. Jag tar sikte på mitten och börjar dansa loss med de senaste MTV stegen, och efter ett tag fylls dansgolvet på. Händer sträcks i luften, höfter rullas och vi mimar hjälpligt till de engelska texterna. Allt är precis som det ska, allt är så tryggt, det spelar ingen roll var i världen du befinner dig en bögfest är alltid en bögfest.


Sen gör han entre eller rättare sagt hon. Drottningen av Damaskus vars namn får mukhabaraten att ta ledigt i kväll. I de vitaste av knickers och med en olivgrön singoalla top tar han/hon micken och hälsar alla välkomna. Vi blir informerade att vi ska dansa och njuta för ikväll är det fest och poolen står redo för de som vill visa mera kött. Hiten för kvällen ”Funky Arabs" fyller högtalarna och shakirakillarna slänger sig ned på golvet juckandes i luften. Med känslan av att vara utvald och med tacksamhet av att få vara fredad denna kväll, känner jag att jag måste kyssa drottningens hand. Så jag stormar fram i discodunk och doften av damaskusgin och tar mig in den cirkel av väninnor som omringar henne. Likt en riddare kysser jag den håriga handen och får en nådig blick tillbaka av kungligheten.


Festen fortsätter, topparna flyger av libaneswannabe bögarna. Vanligtvis är detta ett bögbeteende jag har svårt för, att i tid och otid exponera sina nypumpade discomuskler. Men det känns mer som en ”bränn bh´n” rörelse så jag sliter av mig tröjan och deltar i frigörelsen. Alla hånglar med alla, händer är överallt så jag bestämmer mig att ge Jane Austin ledigt ikväll. Jag har inte hånglat så här mycker sen jag var 17 år och nyutkommen bög i Paris. Jag slussades tillbaka till min tonår då detta skulle vara den perfekta festen. Håriga araber ,med bra kroppar som tar ut sin välförtjänta del från moralkontot.

Men som efter alla stunder av för mycket endorfin utsöndring infinner sig den där tomheten.Än en gång, jag är ingen moraltant men jag bara undrar hur dessa människor skulle agera i ett klimat som accepterade dem till fullo. Beteendet på festen kändes mer som ett skydd. Att inte tillåta sig älska och bli älskad. Med det överhängande hotet av att gifta sig, skulle en kärlek säkert bli förödande. Så låt oss knulla, knullet skyddar oss från den farliga kärleken. Sen gifter vi oss och slutar att knulla för ett tag, med att senare ta upp knullet efter att första barnet har fötts. Vi ingår i romanser på hahamem och hotellrummen med fru och barn väntades hemma. Där frun förhoppningsvis tar ut sin del av moralkontot och bjuder in sin älskarinna eller älskare.

( Knullet i sista passagen betyder mellan män, jag är väl medveten om att ett barn kräver ett sådant)