Gadgeten innehöll ett fel

söndag 31 maj 2009

Beirut, Bögar och Brudar del 1

Jag är i Beirut nu. Staden, legenden och de frisläpptas högborg. Trots alla krafter som försöker slita sönder detta microcosmos av misstänksam samlevnad, står Beirut kvar och åmar och kråmar likt en marskatt, och vet ni vad... det funkar. Detta är min ventil, likt parkbögarna i Damaskus har jag kommit hit för att släppa på trycket. Jag har Justin Timberlejkat mig i genom ”funky house” nätter på Milkbar och Acid. Artigt tagit bort händer ifrån skrevet på Wolfbar. Blivit avsugen i bilar på cornichen, det kan inte bli bättre.

Vid min ankomst så tog min polare med mig på Milkbar, en trendig helvit ala ”A Clock Work Orange” klubb. De trendiga Beirutbögarna i replayshorts och kortärmade energyskjortor, dansandes som en funky George Michael har detta ställe som kärna. Gayklubbarna här i Libanon kan man kalla inofficiellt officiella. Regnbågsflaggan står ständigt och lurar runt hörnet men man skyltar inte med en etikett som påvisar vad det är. Men när man tar del av denna kultur så är allt så självklart. Inget av den kodningen som jag tvingas ta del av i Damaskus finns här, utan inom forumet klubb är allt öppet.


Soulfull-housen bjöd in till dans och skjortorna åkte av och de muskulösadrottningarna gick upp på bardisken. Men när jag scannade av lokalen fick jag syn på dem, flatorna bjöd på hov på sin del av bardisken.De var inte många men med den långa tid utan kvinnlig färgring i det rosa klubblandet kändes det stort.

Jag blev inbjuden till en dansande dubbelmacka av Elvira och hennes killpolare Nasri. Elvira ståtlig i kort korta jeansshorts och discotopp, juckade frenetiskt tillsammans med kompisen. Hon vänder på mig och kör en riktig doggystyle till folks förtjusning.Den energin som bjöds på var så stark så intensiv. Jag gav efter och tänkte: Ge igen nu!!! Kom igen!!! Jucka på!! min syster, jag är villig att bli din strykpojke. Ge igen för den moraliska koden, för att jag är man, och ta korstågen ,när du ändå håller på, för att jag är svenne.

Vi svettades igenom natten tills solen höjdes över Medelhavet och sakta jag gick genom stan. Ya Bairoot habibi, folk tar sin morgon shisha på cornicen och de cyklande ka’k försäljarna plingar för att få sälja sitt bröd. Jag bestämmer mig för i denna stund att jag älskar Beirut, denna skitiga, skotthålsfyllda och förföriska pärla som inte har råd att inte kunna samexistera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar