Brudsnack på Down Town

Jag är så jävla glad, så jävla tacksam att ha en väninna i detta könssegrigerade land.

 Träffa min Queer tjej idag, vi kan kalla henne Samira, hon hjälper mig med att översätta arabisklitteratur för en hemtenta jag har denna vecka. Våran mötesplats är cafét Down Town i Sha’lan (den fina delen i Damaskus) som ska vara en ”hub” för intelektuella. Vi hade svårt att hålla oss inom de ämne som var på agendan, utan prata om allt annat dvs sex, könsroller, bögar och flator. 

Vi är länken mellan de skillda värdar som man och kvinna är , likt spioner utbyter vi information om varandras högsäten. Samira berättar hur lycklig hon är att få träffa mig och ta del av den värld som är för henne vanligvis gömd, men framförallt att få prata om sex. Som även kan vara svårt bland tjejer. En felkomentar om hur man ser på sex kan få dig att bli utesluten och kallad hora. 
Men hon är ju min guldklimp, jag högaktar henne, jag får den mest dyrbara skattkarta genom henne. Som man och kvinna sluter vi ett förband som inte går ut på heder och moral, utan på lust och hängivelse utan att vi åtrår varandra. 

Vi kom in på heder och kvinnans kön som i princip är samma sak i detta samhälle. Där hon vägrar gå med på denna moraliska kod. Hon har sökt upp och läst árabisk feministisk litteratur som avtäcker myten om kvinnans renhet som tex mödomshinnan. 
” Efter jag läst den boken vägrar jag att sitta med benen ihop, jag sitter bredbent, jag går bredbent, min heder är mina handlingar inte mitt jävla kön”. 
När jag ser på Samira och det sköna tysta motstånd som hon visar tänker jag på mina bögpolare och på ”rejvet” i bergen. När polisen kom fanns det tysta motståndet i att vi fanns där och ville vara tillsammans och inte bakom en stängd dörr utan ute på gatan bland folk. 

Hur börjar acceptans för pluralism och det annorlunda? Jo genom att vi syns, vi behöver inte höras till en början, men syns och låter oss bli beskådade, och när vi blir beskådade sänker vi inte blicken.