Gadgeten innehöll ett fel

söndag 17 maj 2009

Illegalt "bögrejv" i Damaskus

Jag dejtade en kille den min första vecka i Damaskus, nu känns det som evigheter, men vi säger två månder sen. Mitt i natten tog han med mig i hans bil upp på berget Qasion som funkar som hela Damaskus dramatiska backdrop. Hållandes handen åt vi glass och tittade ut över Damaskus ljusmatta där han förklarade geografiskt åt vilket håll alla grannar befann sig ( Irak, Libanon, Egypten ,Palestina, Jordanien). Sedan dess har vi gått om varandra, jag upptagen med att hitta den dolda gayvärlden, han med sina studier. 

Men den sista tiden har jag haft ett behov av att recykla mina upplevelser. Trött på intryck och nya ideér om vad som kan göras eller inte göras, behövde jag känna mig verklig och smälta lite. Det behovet tog mig tillbaka till Khaled mannen med det ständiga leéndet och de ekonomstudiertrötta ögonen. 

Han pluggar i en mindre stad norr om Damaskus så vi kan inte ses så ofta men denna vecka när helgen kommer hade han lovat mig lite social samvaro. Klockan 12 på natten får jag ett meddelande att infinna mig i Sha’lan vid Benetton butiken.
Sha’lan kan jämföras med stureplan i Stockholm där dyra kids går runt med sina I-Phones och original Ray-bans och där flirtandet är på hög kurs, gay som straight. 

Khaled svänger in med bilen med Latifa dundrandes ur högtalarna och det sitter två andra snubbar i bilen där den ena visar sig vara hans ex och den andra en kompis från Mauretanien. Vi ska inhandla alkohol och åka iväg på ett ”bög-häng” uppe i bergen. 
Oki coolt, tänkte jag, men med hans sängkammarblick när han sa det tänkte jag mer om det skulle vara en ”böghög”. Skit samma, en erfarenhet rikare är alltid en erfarenhet rikare, även om jag måste erkänna att just Khaled vill jag ha för mig själv. Men jag är ju inte den som är den. I alla fall alkohol inhandlades och med illfart slingrade vi upp mot bergen. Resan tog oss utanför centrala Damskus och till den nya delen som heter ” Dimashq Al- Jadid” där den klassiska arabiska arkitekturen har fått gett vika för italiensk 70-tal som homogent smyckade detta kulliga San Franciscoish område. 

Vi stannar vid ett bostadsområde, som liknade ett arabiskt Orange County uppe på en av kullarna, där deras parkering funkade som en bra ”häng” plats. En bil hade redan kommit och fem killar stod och sippade på sina Smirnof Ice -som vanligt var jag den enda svennen med bira-. Jag kände igen alla från Sha´lan. Detta var böghänget med det fina folket- såklart- har du egen bil som ickegift man måste du vara rik. Alkoholen åkte fram med vattenpiporna och mer och mer bilar slöt upp och hela paletten av Damaskusbögliv snubblade ut. Det var Drottningarna, Libaneswannabe gymbögarna, emokillarna, gympadojjs cubbarna och de där straight acting killarna som ändå avslutar natten med att dansa som Shakira. 

Med libanesisk pop pumpandes ur högtalarna, drinkar och vattenpipa, förändrades hänget mer till ett litet ”bögrejv”. Likt en högstadie fest i TantoLunden dracks, dansades och hånglades det, och med mina egna katastrofala högstadie minnen fick jag äntligen revanch; jag fick hångla med den snyggaste killen.
 Allt flöt på tills en polisbil svängde in och ut patrullerade det fem män som började spana in oss. Musiken tystades ner och identitetsdokument samlades in. Jag kan ju inte säga att jag var rädd jag har redan vana av syrisk polis men som vanligt hade jag inte mitt jävla pass så jag hoppades på att de tog visa, och det gjorde de kort som kort. 
”Visa inte att du pratar arabiska för polisen” sa en av mina polare. Så med svengelska förklarade jag att jag var turist.

 Polisen drog, ingen alkohol beslogstog och festen kunde fortsätta. Drottningarna catwalkade i strålkastarljuset, pipan gick runt och efter polisincidenten så insåg jag att jag sitter i ett bostadsområde i Syrien utomhus och dricker öl och hånglar, med en kille dessutom. 

Polisen kom tillbaka en andra gång och denna gång verkade de ha fått nog. En av drottningarna gick kaxigt fram till en av poliserna och tog honom i armen, de gick en liten bit. och kom tillbaka. Allt var glömt och förlåtet men vi skulle bara flytta festen. Utan någon sordin på stämningen fortsatte festen vid motorvägen som förbinder nya och gamla Damaskus.” Ibland tar de en person och tar med honom till stationen men mer för att statuera exempel, han blir oftast frisläppt samma natt” sa en av killarna när jag frågade hur polisen agerar vid ofentliga/privata sammankomster som denna. 

Med mera vetskap om hur diktaturer fungerar har jag förstått att med den stora friheten som makten tar, ger man lite morötter tillbaka som denna fest fick manifestera. Men att de tolererade en offentlig sådan med alkohol och bögdans gjorde mig överaskad. Men sen när jag tog en titt runt om kring mig förstod jag svaret. De flesta på denna fest kom från överklassen med föräldrar som har inflytande som självklart ger en kaxighet. Och med rykten om att det finns homosexuella bland de styrande familjerna gör att polisen inte kan göra nåt. Så länge det sköts snyggt och prydligt. 
” Polisen vet att detta är en gayfest men vad ska de göra, så länge vi inte har sex offentligt kan de inte göra något”, påpeka en av mina vänner. 

En sak har jag lärt mig i detta samhälle. Genom att göra tillslag och undersökande av identitetsdokument sprider man en känsla av att makten vet allt ser allt hör allt. Även när jag skriver detta undrar jag om det sitter någon i lokalen och iaktar mig och vet vad det är jag sysslar med. Men det finns värre saker att undersöka i detta land, som minoriteters brist på rättigheter, tortyr och godtyckliga arresteringar.......... Så vad kan ett litet bögrejv göra för skada. 

1 kommentar: