Jag såg Integrationsteatern och dess uppsättning "Bilbränder" i kväll. Den cirkulerade runt fyra individer i en förort, på olika nivåer i samhället, men med alienationen som gemensamma nämnare. Allt ramades in med de ständigt brinnande bilarna. I programmet står det:
" Rigmor, en ung arbetslös tjej har tappat hoppet om sin frånvarande far och om framtiden. Ibrahim, en kreativ entreprenör som han kallar sig själv, hoppas på att hans företag en dag kommer att göra honom och hans mor rika. En kväll träffas Ria och Ibbe på den punkt som sammanlänkar storstadens två segregerade områden-den höga bron. Vad de inte vet är att deras föräldrar känner varandra väl och att deras möten kommer att få livsavgörande konsekvenser."
När jag läser att "Utanförskapet har många ansikten, inte bara bilden av en bilbrännare" tänker jag på David Harvey och hans bok " Den globala kapitalismens rum". Han radar upp ett antal fundamentala strukturella motsägelser med den " Nyliberala staten"
" På den folkliga nivån kan strävan efter individens frihet alldeles för lätt gå överstyr och leda till brist på socialt sammanhang. Behovet av att bibehålla dominanta maktrelationer skapar med nödvändighet ett förtryck som motverkar utvecklingen mot individuella friheter....Till dessa motsägelser måste vi då lägga möjligheten att det börjar uppstå ett glapp mellan nyliberalismens uttalade mål-välfärd åt alla- och dess faktiska konsekvens: klassmaktens återupprättande.
söndag 30 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar